Hur var vecka 14 egentligen? + Då vs. Nu

Tänk att vecka 14 är slut! Det känns så himla märkligt att jag fortfarande står på benen och har klarat av 35% av den här graviditeten.

Inga fler blödningar, men jag har inte heller kollat upp mini. Jag har nämligen landat i att det förmodligen inte är något fel. Jag orkar inte oroa mig liksom. Och mycket till att jag klarar av att inte oroa mig som en tok är att jag faktiskt tror att jag känner bebisen. Om det inte är bebisen så är det den gnutta optimism som jag har i mig som försöker få mig på ”rätt sida av” livet liksom.

Jag är dock mer skeptisk till varför jag inte mår sämre än jag gör. Jo, jag mår lite illa ibland och är trött som en åsna då och då. Men jag menar förutom de där ”vanliga åkommorna” som många får. Mina ben fungerar, jag går upp på morgonen ur sängen utan större problem och jag är inte sängliggandes. I vecka 14 men Angelina var jag redan sängliggandes och hade tensaparaten på mig dygnets alla timmar, typ.

Från vecka 14 men bebis nr 2


Gammal post på Instagram från vecka 14 där jag beklagade mig över hur jag inte kunde gå och hur kroppen var kass.

Jag är inte i närheten av det där. Det känns ju såklart fantastiskt, men också väldigt lömskt. Varför är jag inte dålig denna gången? När kommer det? Hur länge ska det ”gå så här smidigt”? är bara några av de frågeställningar som cirkulerar i mitt huvud dagligen. 

Andreas påstår att jag mår sämre än vad jag ger sken av, att jag liksom förtränger det direkt. Men då pratar vi illamående och trötthet. Och ja, jag känner mig både tryggare och positivare inställd den här gången. Men det vore lustigt om allt hängde på inställning. Det tror inte jag. 

Graviditetsvecka 14 med bebis nr.3

Heja mig och bebis! Nu kör vi, vecka 15! 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *