Jag vågar inte ens räkna på det.

Det är redan mats och jag vet knappt vad som hände med februari. Isabel fyllde år, vi hade kalas för 21 barn (helt galet va trött man blir av barnkalas) och jag vabbade nog mer än något annat. 

Jag vågar liksom inte ens räkna på hur många dagar jag vabbade. Det känns som att vi var hemma hela februari. Jag är så redo för våren nu. Alldeles för redo liksom. 

Vad händer med Isabel är det många som frågar. Hon utreds för hennes magont. Hon mår bra men har ont i magen ofta. Vilket vår husläkare på vårdcentralen tyckte att vi skulle utreda. 

I morse var vi på labb med fastande mage och emblaplåster i båda armvecken för att ta massa provet. Det är inget ”akut” fel kunde vi konstatera i går men nu kollar vi efter vad som kan orsaka det hela. 

Jag hoppas att det inte är något. Efter att vi drog igång utredningen i går och hon insåg att det kommer vara endel test och sånt så har hon ”absolut inte ont längre”. 

Mitt mammahjärta mår iaf bra av att kolla upp det. Då vet vi att det inte är något när det dyker upp nästa gång. 

Annars då? Nej jag äter inte semlor. Det kanske är en av de saker som jag tycker ser totalt vidriga ut. Torr bulle och grädde. Kom igen liksom, usch. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *