En Till Mamma – Mammabloggen med extra mycket fokus på mamman
Entillmamma – Hon som är så mycket mer än "bara" mamma!
Nästan två veckor på dagis klarade vi. Igår ringde dom om Isabel, hon hade ont i ögonen och det hade snabbt blivit värre. När jsg kom en timme senare för att hämta henne så satt hon och sov i en av pedagogernas knä ute på gården. När jag klappar henne på kinden och säger…
Måndagar i all ära, men jag lider fortfarande av ”fortfarande i semester-mood” trötthet. Jag har sprungit runt idag. Fixat med nytt körkort och varit i skolan. Fixat tid till ortopeden i morgon och så vidare och vidare. Sen hämtade jag barnen. Som jag alltid gör. Andreas kör lämningen och jag hämtningen i de flesta…
Det märkliga med idag är att mycket har gått fel, eller försökt att dra ner mig. Som brist på parkeringar i Stockholm som gjorde att jag kom sent till intervjun. Eller extrema skoskav efter att ha plockat fram ”dom vanliga” skorna istället för att ta strandtofflorna. Men jag har vänt allt och levererat ändå….
Egentligen vill jag bara lägga mig ner och bli bortglömd en stund. Men så går ju inte livet till. Jag har det lite kämpigt med vår äldsta dotter. Eller ja, både jag och Andreas har det såklart. Det spelar ingen roll vad vi än gör, hon hittar något att vara missnöjd över ändå. Eller…
Och vilken sommar vi fått/har. Jag vill nypa mig i armen. Nypa mig i armen för att se så att jag inte drömmer. Dom två ger mig huvudvärk och gråa hårstrån rätt ofta just nu (vi lever på hoppet att det bara är en sådan där fas ni vet) men klyschigt nog gör det ingenting…
Jag vet inte. Men det är något som ständigt går på högvarv i mitt huvud. Jag har ju två döttrar. I dagsläget är dem 2,5 och 4,5 år gamla. Det händer så otroligt mycket med dom båda och dom är redan sådär typiskt tjejiga. Det gör mig inget att mina tjejiga sidor smittar av sig…
Planerna för framtiden sprudlar, men på samma gång inte alls. Jag har planerat bröllop det senaste året och fan jag var bra på det. Jag har alltid gillat att fixa och dona. Det är ju sån jag är. Men nu känner jag att det här med event ändå är rätt nära hjärtat ändå. Jag utbildar…
Vilka veckor. Jag vet knappt hur man skriver blogginlägget om att man gift sig. Jag blir så varm i kroppen av att bara tänka på att vi är man och fru och hur fin vår dag blev. Det kommer som små känslovågor då och då och tårarna rinner lite igen. Lyckotårarna pratar jag om. Många…