Mitt hjärta går i tusen bitar, vad är det som händer?!

Det har pågått ett tag, det ser jag nu när jag inser vad det är som händer. Det förklarar kvällarna, det förklarar en hel del som jag kanske inte riktigt funderat över innan. Men nu faller allt på plats.

Jag pratar såklart om att Linis börjar bli så stor att hon inte alls klassas som bebis längre. Hon är ett barn. Nu har hon fått för sig att hon inte ska sova på dagarna något mer. Va!? Vadå inte sova på dagarna?! Jag behöver en lugn stund mitt på dan, jag är inte redo för att ge upp middagsluren! Jag är trött.

Men inte hon tydligen. Eller jo, enormt trött men för envis för att somna. Förskolepersonalen har nämnt att hon haft svårt att somna på dagarna, men jag trodde de va en fas, hon är ju bara 2,5, hon ska väl sova middag ett år till i alla fall? Men det verkar inte så.

Sen till råga på allt så är min livmoder gravt deprimerad. Det känns som att den är nära på att hoppa från Västerbron. Ibland tittar jag på Angelina och tänker att Isabel var sådär ”stor” när Angelina var ett halvår. Sådär ”stor”, för ja, det var det man tänkte, att Isabel var så himla stor.

Men min mini-lina är min sista bebis och hon är inte ens bebis längre. Men hon är allt utom stor i mina ögon.

Halva jag tycker att det är typ en av de sorgligaste sakerna som sker i världen just nu. Att dom är barn och inte bebisar längre. Inga fler bebisar? Ingen mer mini oss? Andra halvan, känner för att poppa champagnen och bara skrika av ren lycka – Vi överlevde liksom, vi tog oss igenom skiten (ja, de va rätt tufft det där hela året när Lina inte sov på nätterna alls, eller att kämpa med amning som inte gick, eller alla smågnabb om vem som skulle göra skitgöran när båda led av extrem utmattning.. den skiten syftar jag på!).

Ska det vara sådär? Att min livmoder ska behöva vara deprimerad för att den inte får en till bebis och att vi ska ha sommarlov i två månader UTAN ATT SOVA MIDDAG?! Jag är inte mentalt beredd på det här.

One comment Add yours
  1. Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Så skönt att man inte är ensam om alla de där tankar/känslorna ❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *